Enzo G. Castellari
HELGEN 13-15 OKTOBER PÅ BIO RIO FÅR VI MÖTA DEN LEGENDARISKE REGISSÖREN OCH SE SEX AV HANS OFÖRGLÖMLIGA KULTKLASSIKER! (Klicka på affischerna för mer info om varje film och biljetter)
————
En av de sista, stora italienska genre-giganterna
av Thomas Nilsson
Alla som gillar klassisk italiensk genrefilm älskar förstås The Inglorious Bastards, Keoma – med satan i hälarna, The New Barbarians och Jättehajen – windsurfarnas skräck. Regissören till dessa kultrullar och många fler är Enzo G. Castellari, 85 – en av de sista, stora italienska genregiganterna. Nu gästar han SIFFF – Monsters of Film.
Det var ingen slump att Enzo G. Castellari hamnade i filmbranschen. Hans pappa Marino Girolami var en före detta proffsboxare som sadlat om och blivit filmskapare. Marino var en av Italiens mest produktiva regissörer. Under tre decennier gjorde han 78 filmer i alla genrer, från drama, thrillers och komedier till westernrullar som Den gode, djävulen och en Winchester (1968) och skräck som Zombi Holocaust (1980).
Enzos bror Enio Girolami blev skådespelare och gjorde ett hundratal roller. Han syns i bland annat Dario Argento-thrillern Tenebrae (1982), i Killer Crocodile (1989) och medverkar även i flera av Enzos filmer.
Eftersom det fanns många kända Girolami i den italienska filmindustrin valde Enzo att ändra sitt efternamn för att slippa förväxlingar. Han tog därför sin mors efternamn, Castellari, men behöll initialen G för ”Girolami”. Även Enzos farbror, regissören Romolo Girolami, gjorde likadant och tog sin mors efternamn. Som Romolo Guerrieri låg han bakom genreklassiker som Johnny Yuma (1966) och Young, Violent, Dangerous (1976).
Hårdkokta westernhjältar och slow motion-våld
Precis som sin far var Enzo först boxare, men började sedan utbilda sig till arkitekt. Att Enzo också skulle bli regissör var oundvikligt – han hade ett brinnande filmintresse och jobbade under flera år som regiassistent för sin far, bland annat på westernklassikern Few Dollars för Django (1966). Enzo G. Castellari regidebuterade med 7 Winchester för att döda (1967) under pseudonymen ”E.G. Rowland”. Brorsan Enio har en av huvudrollerna med artistnamnet ”Thomas Moore”.
Castellari hann med åtskilliga hårdkokta westernrökare, som Skjut först – änglarna betalar (1967), Det kom en farlig hämnare (1968), Jag kom, jag såg, jag sköt (1968) och Kill Them and Come Back Alone (1968). Det blev en till westernrulle, Tedum tar hem potten (1972) med Jack Palance, innan Castellari 1973 regisserade sin första ”poliziot teschi” (”Spaghetti-kriminalare”). High Crime blev också den första filmen av sju tillsammans med favoritskådisen Franco Nero.
En av dem blev westernkomedin Bland krutrök och lökdoft (1975) med Nero i huvudrollen. Manuset skrevs av Sergio Donati som också låg bakom manuset till Sergio Leone-klassikern Harmonica – en hämnare (1968). Castellari och Neros gemensamma westernrulle Keoma – med satan i hälarna (1976) har hyllats som en genreklassiker. Regissörens sätt att använda slow motion anses banbrytande för sin tid. Projektet lär ha börjat som en uppföljare till Sergio Corbuccis Django (1966). Men Castellari och Nero kastade originalmanuset och regissören skrev en egen version med dagliga ändringar under inspelningen. Filmen spelades in under två månader, delvis i samma studiokulisser som Django.
Snutar, svärdaction och Örnar över London
Med början på 70-talet regisserade Castellari filmer i alla slags genrer – från thrillers som Cold Eyes of Fear (1971) och komedier som Det vete gudarna, sa Hector (1972) till ”swashbuckler”-äventyr som Scaramousches häftiga äventyr (1976).
1969 gjorde Castellari krigsfilmen Örnar över London (Eagles over London). Den utspelar sig 1940 under ”Slaget om Storbritannien” när tyskarna försökte slå ut det brittiska flygvapnet inför en planerad invasion av öriket. Händelserna i filmen är dock helt påhittade. Castellaris sätt att använda ”split screen” och klippa in autentiskt arkivmaterial från verkliga flygstridsscener med specialeffektscenerna blev mycket omtalat.
Nobbade zombieskräck
Enzo G. Castellari har blivit kultförklarad tack vare en lång rad genreklassiker under 70- och 80-talen.
Vi minns bland annat House by the Edge of the Lake (1979), The Shark Hunter (1979) och Polisman Cobra (1980). På 70-talet blev Castellari erbjuden att regissera Zombi 2, mer känd som Zombie – Flesheaters (1979). Men Castellari tackade nej eftersom han inte var så förtjust i den genren. Istället blev det Lucio Fulci som fick en succé med det makabra blodbadet.
Totalförbjudet krigsraffel och filmen som Spielberg hatade
The Inglorious Bastards (1978) var stor kult redan innan Quentin Tarantino avslöjade att han skulle göra en egen version (Inglorious Basterds, 2009.) Castellaris krigsraffel skildrar ett gäng amerikanska desertörer som ska hjälpa den franska motståndsrörelsen att stjäla ett tyskt förintelsevapen i det naziockuperade Frankrike. I huvudrollerna syns bland annat svenske Bo Svenson. Men blodtörstiga nazister, en rasistisk gigolo och nakna brudar med maskingevär blev för mycket för den svenska censuren som totalförbjöd filmen två gånger.
Castellaris Jättehajen – vindsurfarnas skräck (1981) blev både kontroversiell och en jättesuccé. I USA kallades filmen Great White och var faktiskt på väg att kunna bli en av 80-talets stora kassapjäser i USA.
Men Steven Spielberg surnade till. Han tyckte att filmen var för lik hans egen Hajen (1975) och stämde distributören. Efter ett amerikanskt domslut plockades Jättehajen ned från biograferna och förbjöds att överhuvudtaget visas igen i USA.
Framgångar för futuristisk action
På 80-talet gjorde Castellari en drös framgångsrika futuristiska actionfilmer direkt för den internationella marknaden. 1990: The Bronx Warriors (1982) är en färgsprakande mix av Mad Max 2, The Warriors och Flykten från New York och blev en stor succé. Castellaris dotter Stefania Girolami spelar den kvinnliga huvudrollen.
Castellari fortsatte på det apokalyptiska temat med uppföljaren Escape from the Bronx (1983). I båda filmerna spelas hjälten som fightas mot det brutala avskummet i den laglösa New York-stadsdelen The Bronx av den då 17-årige filmdebutanten “Mark Gregory” (alias Marco Di Gregorio).
Även 2019 – The New Barbarians (1983) är en våldsam framtidsskildring. År 2019 ligger världen i ruiner efter ett kärnvapenkrig. Kultstjärnorna George Eastman och Fred Williamson stångas i en explosiv rulle där det brutala gänget Tempelriddarna har som mål att utrota de överlevande som straff för förintelsen.
Enzos bror, Enio Girolami, syns också i en av rollerna, även här under artistnamnet ”Thomas Moore”. Filmen spelades in strax utanför Rom med minimal budget. Det är den tredje i en inofficiell trilogi med 1990: The Bronx Warriors och Escape from the Bronx. Castellari skrev manus, förberedde och filmade samtliga tre rullar på bara ett halvår.
Håll ögonen på regissören
För den som har ögonen på skaft går det att se Castellari i småroller i flera av hans filmer. I High Crime spelar han en radioreporter. I Bland krutrök och lökdoft syns regissören som sheriff och som butiksinnehavare i gangsterrullen The Big Racket (1975). I The Shark Hunter spelar han en av mördarna, i Polisman Cobra syns han som skurk och i äventyrsfilmen Tuareg – The Desert Warrior (1984) gör han en liten roll som fängelsevakt.
I 1990: The Bronx Warriors syns Castellari i en cameo som USA:s vicepresident. I uppföljaren dyker han upp som radiooperatör. Regissören syns också som en tysk officer i The Inglorious Bastards. Självklart fick Castellari även reprisera sin cameo i Tarantinos version.
Långfilms-comeback 2012
1994 regisserade Castellari westernrullen Hämnaren från vildmarken (1994) med sin gamle vapendragare Franco Nero. Annars gjorde Castellari mest film för italiensk teve under 90-talet. 2010 gjorde han långfilmscomeback med Carribean Basterds som handlar om tre ungdomar som blir pirater sedan de blivit involverade i knarksmuggling.
STOCKHOLM INTERNATIONAL FANTASTIC FILM FESTIVAL – MONSTERS OF FILM har i år den stora äran att välkomna Enzo G. Castellari – en av de sista, stora italienska genregiganterna – som hedersgäst.