Möt lågbudget-legenden som Tromatiserade världen
Lloyd Kaufman är speciell, både som person och filmskapare. Jag vet, för jag har sett ohälsosamt många av hans filmer. Vad sägs till exempel om Poultrygeist: Night of the Chicken Dead (2006) som Lloyd själv beskrivit som en musikalisk remake på Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet (1957) – fast med porrskådisen Ron Jeremy och köttätande, indiska kycklingzombies istället för Döden och Max von Sydow i huvudrollerna?
Jag har träffat och intervjuat Lloyd flera gånger. Första gången var 1993. Då gästade producenten, manusförfattaren, skådespelaren, regissören och Troma Entertainments ansikte utåt Stockholm filmfestival och fick motta festivalens Lifetime Achievement Award. Jag minns att han tyckte det var konstigt. Troma producerade ju, för att citera Lloyd själv, ”utskällda skräpfilmer som ingen vill se” och som kritikerna och finkulturen avskyr.
Jag minns också hur en del journalister rynkande på näsan över att Stockholm filmfestival hade ”sänkt den konstnärliga nivån” genom att bjuda in B-filmsfabrikanten Troma.
Samtidigt var Lloyd stolt som en tupp över utmärkelsen, inte minst sen han fick veta att legender som Roger Corman, Viveca Lindfors och Dennis Hopper tidigare år tilldelats samma hedersbetygelse. Det, menade Lloyd, var ett tecken på att hans filmer, lyckats Tromatisera världen.
Lloyd Kaufman är en färgstark figur.
Öppenhjärtig, vänlig och slagfärdig. Full av energi och upptåg. Men inte lätt att intervjua. Ibland kunde samtalen bli rätt urspårade. Underhållande för stunden, men mindre roligt när man ensam på sin kammare lyssnade igenom intervjun och skulle försöka skriva ihop en någorlunda sammanhängande artikel.
Lloyd har varit både fascinerad och lätt irriterad över att Troma aldrig riktigt slagit igenom i Sverige. Och för att Statens biografbyrå back in the days hatade genrefilm, klippte sönder och totalförbjöd Tromas filmer som då endast kunde sespå filmfestivalsvisningar.
–”Jag har hört att er censur är hård och distributörerna inte vågar satsa på våra filmer”, sa Lloyd. –”Men hälsa censuren att vi inte bara göra filmer med våld och sex, vi gör fina och rara filmer också. Se bara på den miljömedvetne Toxic Avenger”, fortsatte Lloyd med gravallvarlig uppsyn.
Skrämde hotellgästerna
1999 var Lloyd tillbaka på Stockholm filmfestival, då som hedersgäst. Lågbudgetfilmens gudfader höll bland annat en föreläsning, Make Your Own Damn Movie, om hur alla som vill faktiskt själva kan göra film. Han besökte Konstfack, visade filmen Terror Firmer (1999) och hade en workshop i effektsmink. En intervju hann vi också med.
Jag har alltid misstänkt att Lloyd är en smula galen på riktigt – och inte bara för att han och hans Troma har producerat egensinniga, bisarrt underhållande och beryktade kultklassiker i över 50 år. Det fick jag bekräftat under en vild kväll på hans hotell i centrala Stockholm. Lloyd var på ett strålande humör. In på småtimmarna fick han glad i hatten för sig att han måste skruva upp stämningen ett par snäpp. – ”Vänta. Jag kommer snart”, sa Lloyd och vinglade ut från hotellbaren och in i hissen.
En stund senare kom han tillbaka med sin sergeant Kabukiman-mask i högsta hugg. Den drog han snabbt på sig och rusade sen hysteriskt skrattande runt i baren och skrämde bargästerna. Efter att en bister vakt eskorterat oss ut från baren fortsatte Lloyd att spexa i lobbyn och i hotellkorridorerna tills orken tog slut.
Skräck, sex och skratt
Troma Entertainment såg dagens ljus 1974 i New York. Bolaget grundades av Lloyd Kaufman och Michael Herz som blev kompisar på Yale University. Herz studerade juridik, Kaufman kinesisk kultur. Bland Lloyds klasskamrater fanns också ett par andra framtida kändisar, Oliver Stone och George W. Bush.
Michael Herz träffade jag vintern 1994, då han kom till Stockholms Filmfestival istället för Lloyd Kaufman. Vår intervju följdes av en minnesvärd sen kväll på Gyldene Freden i Gamla stan i sällskap med Michael Herz, Dario Argento (Suspiria), John McNaughton (Henry – porträtt av en seriemördare), Claudio Fragasso (Zombie 3) och filmnestorn Nils-Petter Sundgren som lite på örat bara ville prata om gammal svensk porrfilm. Men det är en helt annan historia.
Lloyd började göra film redan innan han och Michael Herz grundade Troma med The Girl Who Returned (1969) som utspelar sig i en framtid där världen är uppdelad i ett manligt och ett kvinnligt läger som vart fjärde år möts i en olympiad för att se vilket kön som är starkast.
Michael Herz dyker också upp, som skådis. –”Jag var fruktansvärt usel”, mindes han.
1971 kom en uppföljare, The Battle of Love´s Return, där Lloyd själv spelar huvudrollen mot sin pappa och kompisen Oliver Stone. Den första riktiga Troma-filmen som bolaget helt själva producerade och distribuerade var sexkomedin Squeeze Play (1979). Kaufman och Herz regisserade sedan en handfull liknande rullar, Waitress (1981), Stuck On You (1982) och The First Turn-On (1983).
Den första stora succén blev The Toxic Avenger (1984).
En film som Lloyd Kaufman själv kallat för Tromas motsvarighet till Borta med vinden. Filmen föddes ur ren trots. Lloyd läste en tidningsartikel som fastslog att ”skräckfilmen är död”. Då bestämde han sig för att motbevisa påståendet genom att göra en egen skräckfilm. Det blev filmen om Toxie – den hunsade vaktmästaren som efter att blivit utsatt för giftigt avfall förvandlas till en radioaktiv superhjälte. Filmen kostade mindre än en miljon dollar att göra och drog in nära fyra miljoner dollar. Den har fått fyra uppföljare, en reboot (2025), tevespel, serietidningar, en tecknad teveserie och en musikal. Figuren Toxie har också kommit att bli Tromas officiella maskot.
Class of Nuke ´em High (1986) blev också stor kult bland Troma.fansen. Handlingen kretsar kring en högstadieskola, Tromaville High School i New Jersey, där eleverna går bananas efter att ha utsatts för radioaktiv strålning från en olycka i ett närliggande kärnkraftverk. Filmen var en gång Tromas största VHS-bästsäljare och fick tre uppföljare.
Hur definierar man en Troma-film?
Den frågan svarade Lloyd Kaufman på redan första gången jag intervjuade honom:
–”Två saker, dels är figurerna så absurda och roliga att de är fullständiga otänkbara i verkliga livet. Dels en typisk mix av en massa olika genrer i en och samma film. Det är aldrig bara en skräckfilm, komedi eller en actionfilm. En Tromafilm är en blandning av allt.”
Tromas strategi för att producera filmer är enkel.
Minimal budget, så att man inte riskerar att förlora så mycket pengar om filmen floppar. Snabba och effektiva inspelningar på tre till sex veckor. Man improviserar mycket för att slippa förlora tid och tempo. Även om det regnar en dag när man har planerat att filma i solsken, så fortsätter man att spela in. Det är därför man i en scen i Troma´s War (1988) kan se hur det regnar på en skådespelare, men inte på den andre, i en och samma scen.
Lloyd Kafuman har många gånger förklarat att Troma bara gör filmer som han själv vill se – och att man bara satsar på filmer som man verkligen tror på.
–”Även om vi på Troma inte tar oss själva på allvar, så tar vi alltid filmerna på stort allvar.”
Målgruppen för Troma är tonåringar och unga vuxna – eller alla som gillar knasiga filmer med skräck, sex och skratt. Skådespelare och filmarbetare hittar man via annonser och på filmskolor och teaterskolor. Några större arvoden är aldrig att räkna med. Det finns det inte pengar till. De flesta jobbar gratis och bor dessutom ofta tillsammans under inspelningarna i den gamla kåken som Troma i mitten av 70-talet köpte i New Yorks Hell´s Kitchen och förvandlade till sitt högkvarter. Om det fattas en skådespelare en dag och ett pizzabud råkar vara i närheten, så får han bli skådespelare.
–”Det är en given sak med hela Troma-konceptet”, förklarade Lloyd,–”Ingen skådespelare är oersättlig. Om någon plötsligt börjar leka primadonna skriver vi bara om manuset eller sätter in någon annan i rollen. Fast det händer väldigt sällan.”
De flesta som jobbar med Troma, både framför och bakom kameran, gör det för att de älskar film.
Tidiga morgnar kunde man åtminstone förr om åren se Troma-volontärer rota i soptunnor och containrar på New Yorks gator på jakt efter prylar som man kunde använda som rekvisita vid filminspelningarna. Och Troma har behållit sin attraktionskraft. Bolaget är fortfarande en språngbräda och plantskola för många som drömmer om en filmkarriär. Det räcker med att titta på vilka stjärnor som en gång tog sina första stapplande steg hos B-filmsgiganterna i Hell´s Kitchen.
Oliver Stone gjorde det. Och Kevin Costner som medverkade i två Troma-filmer, Sizzle Beach, USA (1981) och Shadows Run Black (1984). Och Oscarbelönade Marisa Tomei (Min kusin Vinny, 1982) som hade en roll i Squeeze Play. Bland andra som jobbat hos Troma märks South Park-skaparna Trey Parker och Matt Stone, Samuel L. Jackson (Pulp Fiction) och regissörerna James Gunn (Superman), Eli Roth (Hostel), och J.J. Abrams (Lost).
Sant är också att Madonna ville göra film med Troma, men fick nobben.
–”Hon kallade sig visserligen inte Madonna på den tiden. Men hon var desperat att få en roll i en film som vi gjorde 1983, The First Turn-On”, mindes Michael Herz.
–”Hon sökte upp mig fyra gånger och jag vet egentligen inte varför jag nobbade henne. Normalt när folk ber om att få vara med brukar de få en liten roll. Men jag sa nej och bara sex månader senare fick hon sin första hit med I´m Burning Up For Your Love. En låt jag aldrig glömmer, skrattade Michael Herz.
Lloyd Kaufman fick själv chansen att jobba i Hollywood.
Han var produktionsassistent för John Avildsen när denne regisserade Rocky (1976). Lloyd jobbade även som redigerare på filmen och syns dessutom i en kort scen – han spelar ett fyllo som bärs in på en bar av bland andra Sylvester Stallone. Innan Rocky hade Lloyd och Avildsen gjort att par egna lågbudgetfilmer tillsammans, Joe (1971) och Cry Uncle (1971).
Men de riktigt stora produktionerna har Lloyd aldrig varit intresserad av att jobba med.
Kritiken mot att det blir ”för många kockar på en soppa” och att en regissör då inte kan sätta sin prägel på en film är lika aktuell idag som när Troma startade sin verksamhet.
–”Ingen har någonsin sagt åt mig hur jag ska göra mina filmer”, dundrade Lloyd en gång och vägrar fortfarande kompromissa på den punkten.
På 70-talet hann Lloyd även med att skriva och producera den lesbiska thrillern Sugar Cookies (1973) ihop med Oliver Stone och scouta inspelningsplatser till John Travolta-klassikern Saturday Night Fever (1977). Vad många kanske inte vet är att Lloyd mellan 1973 och 1979 dessutom producerade och regisserade en handfull porrfilmer under pseudonymen ”Louis Su”.
På 70-talet började multibiograferna växa fram i USA.
Eftersom det inte gjordes tillräckligt många filmer för att fylla repertoaren i alla de nya småsalongerna såg Troma sin chans att snabbt skaka fram nya filmer och kapa åt sig en del av den marknaden. Bolaget fick snabbt upp farten och började Tromatisera amerikanerna.
Men Troma har inte bara gjort egna filmer. Man har också skördat framgångar genom att köpa andras filmer och distribuera dem runt om i världen. Ett tag distribuerade bolaget en hel del splatterfilmer, producerade av andra bolag. Då blev det mycket blod och våld, ofta i kombination med sex. Vi minns ökända titlar som till exempel Bloodsucking Freaks (1976), Splatter University (1984), och Zombie Island Massacre (1984). Troma har alltid varit berömda för sina bångstyriga, galna titlar. Många gånger kläckte man nya, egna och mer säljande titlar till filmer som man distribuerade – allt för att passa i den uppkäftiga Troma-andan.
Titlarna har alltid varit viktiga för Troma.
–”Uppmärksamhet är viktigt, men det är lika viktigt att man också försöker leva upp till den uppmärksamheten”, sa Lloyd. –”Man får inte lura folk. Döper du en film till Surf Nazis Must Die (1987) måste filmen också innehålla surfande nazister.” Det är också ett lysande exempel på en film som Troma köpte, döpte om och distribuerade. A Nymphoid Barbarian in Hell (1990) är ett annat. Filmen hette Dark Fortress innan Troma lade vantarna på distributionsrättigheterna och paketerade om filmen.
Men är det sant att Troma ibland börjar med en kul titel och sen skriver manus till sina egna filmer?
–”Nej”, svarade Michael Herz.
–”Vi är inte lika smarta som Sam Arkoff på gamla American International Pictures. Vi måste göra som man brukar, först hitta på en story och sen skriva manus. Men vi jobbar alltid hårt med att försöka kläcka en riktigt catchy titel.”
Efter 50 år i skräpfilmens tjänst är Troma still going strong.
Och så även Lloyd Kaufman. Han fortsätter propagera för bolagets eviga mantra – alla som vill kan göra film.
–”Om jag har kunnat göra den typen av filmer som jag vill göra i alla dessa år, så kan andra också göra det.”
Tromas unika filmskola har även gjort avtryck i svensk film.
Den svenska regissören Bitte Andersson jobbade för Troma i USA som specialeffektsmakare på filmen Poultrygeist . När hon senare gjorde den svenska kultrullen Dyke Hard (2014) dök Lloyd självklart upp i en cameoroll.
Men vi har också kunnat se Lloyd i flera andra filmer. Han har haft mindre roller i filmer som bland annat Crank: High Voltage (2009), Guardians of the Galaxy (2014), Iron Sky: The Coming Race (2016) och Superman (2025).
1998 skrev Lloyd boken All I Need to Know about Filmmaking I Learned from The Toxic Avenger tillsammans med Guardians of the Galaxy-regissören James Gunn.
Make Your Own Damn Movie: Secrets of a Renegade Director (2003) skrevs tillsammans med Adam Jahnke and Trent Haaga (2003).
2006 kom en roman om Toxie, The Toxic Avenger: The Novel, skriven tillsammans med Adam Jahnke.
Nu är Lloyd Kaufman, 81, tillbaka i Stockholm och redo att Tromatisera Sverige igen.
Med sig i bagaget har han Mr Melvin – (Toxic Avenger 2 och 3, hopklippta så som originalmanuset en gång var skrivet), Hellmare (indie splatter-skräckis om VHS-eran) och Occupy Cannes! (dokumentären om vad som 2013 kanske blev Tromas sista kaotiska besök på filmfestivalen i Cannes), regisserad av dottern Lily Hayes Kaufman.