Bra svensk skräck är vi inte bortskämda med. Sensoria är en välslipad low-key rysare som prickar rätt på alla sätt. Caroline flyttar in i en lägenhet för att börja om på nytt efter att den tidigare relationen gått i kras. Grannarna är en brokig skara och Caroline känner sig ensam och förtvivlad. Det enda sällskapet hon har är en grannflicka som en eftermiddag dyker upp i lägenheten. Sakta börjar det som skulle bli en nystart istället bli en kolsvart mardröm. Med den ständigt flytande, nästan oroliga kameran, Frank Ilfmans fantastiska soundtrack och ett gediget hantverk är det är bara att tacka och bocka, för här är ÅRETS BÄSTA SVENSKA SKRÄCKFILM!
